2015; Sound installation
Vannstand is a tribute to the slowly changing water levels along the Norwegian coast – created by composer Maja SK Ratkje with children from the local town.
Ratkje has been an outspoken voice on environmental issues for years. Vannstand – Sea Level – is a continuation of this commitment where she unites new music and the inheritors of our planet. She uses local water level measurements to create graphic scores, which in turn are interpreted musically by children. The life-giving sea has been the basis for growth and development, and now human influence is changing the seemingly eternal cycle along the Norwegian coast.
In Vannstand children are given the opportunity to reflect and respond musically to this issue. The piece emphasises “the beauty of imperfection” that the young players bring to the sound.
Vannstand is commissioned by nyMusikk and was first realised with children from Oslo’s Tøyen School at the foyer of the Norwegian Opera & Ballet.
In 2021, Vannstand was released on Motvind Records with excerpts from the installations in Oslo, Harstad, Stavanger and Bergen.
From the creation of Vannstand in Bergen 2016:
Norwegian:
Verket Vannstand er en hyllest til de langsomt pulserende tidevannsskiftningene langs Norskekysten – laget av komponist Maja S.K. Ratkje lokale barn som musikere. Vannstand er inspirert av tidevannets syklus – en levende kraft som er i endeløs bevegelse gjennom værpåvirkning, månefaser og klimapåvirkning. Ratkje bruker lokale vannstandsmålinger til å lage grafiske partiturer, som igjen tolkes musikalsk av barn i norske kystbyer.
Prosjektet innebefatter en læringsprosess i å spille partiturer som åpner for improvisasjon og egne valg av toner og klang, og om vannstand generelt. I dag kan vi måle og undersøke havet, og vi ser at menneskenes påvirkning er i ferd med å endre det tilsynelatende evige kretsløpet langs Norskekysten. I Vannstand får barna reflekterer rundt og svare musikalsk på denne problematikken. Den første realiseringen av Vannstand er denne lydinstallasjonen som er laget med hjelp av unge musikere ved Tøyen skole. Installasjonen ble montert i foajeen til Den Norske Opera & Ballett. I tillegg høres lyden av bølger som slår mot land og barnas stemmer som uttaler ordet «vann» på sine morsmål. Vannstand er bestilt av nyMusikk.
Det er litt av en bragd av Maja Ratkje å kombinere opplæring i naturfag og samtidsmusikk gjennom kreative workshops, og att på til skape et klanglig resultat av så vidt høy kvalitet i dette prosjektet. Vannstand inkluderer i tillegg barna på en god måte både i rollen som utøvere og som publikummere i en klassisk lytterolle.
-Mona Gjessing, Periskop
Cirkeln av högtalare innanför entrén till Den Norske Opera & Ballett spelar upp »Vannstand«, ett pågående projekt baserat på barns musikaliska tolkningar av tidvattnet. Installationen på operahuset är ett beställningsverk där Ratkje samarbetat med elever från årskurs 4 på Tøyen skole, som med hjälp av olika instrument gjort tolkningar av grafiska partitur, i sin tur baserade på vattenståndmålningar. Mellan de sporadiska musikaliska partierna hör vi barnen tala sinsemellan, och enligt verkbeskrivningen uttala »vatten« på sina modersmål, någonting som förstärker det sociala samspel med vilket vattenståndet kommer till uttryck, och som undviker att förflytta en plats till en annan plats, i en annan avbild. Att vi inte får se de grafiska partitur som ligger till grund för barnens musik fråntar däremot lite av den relationella form som Ratkje utnyttjar, hennes sätt att fokusera mer på tillkomstprocessen än upplevelsen av vattnet. Genom högtalarna löper tiden som en härva av olösta spänningar, dissonanta ljudsjok och plötsliga avbrott varigenom konversationerna placerar verket på land istället för det onåbara djupet. Perspektivet sluts inte i ett enda läge, som det tenderar att göra hos Watson och Winderen. Och utan att egentligen utveckla relationen mellan de olika tolkningsskeendena, mellan barnen och verkets omgivande operahus, befinner sig lyssningen långt från en uppslukande fördjupning, det är någonting som lägger sig mellan land och hav, mellan kroppar och ljud, det är musik som självt lyssnar.
-Joni Hyvönen, Vagant
photo: Henrik Beck photos: Ann Kristin Traaen and Martin Hagfors