Festival med framflyttade gränser (SE)

Swedish paper Dagens Nyheter reviewing my works under Båstad Chamber Music Festival last week.

Årets festivaltonsättare Maja Ratkje har präglat Båstads kammarmusikfestival som ingen före henne. Från hennes enastående körverk, via tango och stråkkvartett till avslutningen med en fantasifull barnopera.

Tänk er att det officiella firandet är slut och alla har gått hem. På torget ligger ihopknycklade flygblad, godispapper, fimpar och annat skräp.

Men också pulveriserade rester av EU-hymnen ”Ode to joy”, Ludwig van Beethovens final till sin nionde symfoni, som nyss framförts uppe på estraden. Och att torgets duvor, finkar och trastar, som nu lämnats ensamma kvar, ivrigt börjar picka i sig hymnen. Att den plötsligt sätter sig i struparna, blandar sig med kuttrandet och kvittrandet och till slut formar sig till en metalliskt kvidande sång i det allra högsta flöjtregistret. Ett främmande och nästan olidligt hjärtskärande läte som dock efter ett tag blir besvarat från ett nytt och oväntat håll. Av mänskliga röster som fyller luften med orden: ”Everything’s gonna be all right.”

Ungefär så här kan man beskriva årets festivaltonsättare Maja Ratkjes enastående körverk ”A dismantled ode to the moral value of art”, som i fredags uruppfördes av Nordic Voices i Hovs kyrka under Båstad kammarmusikfestival. I ett program som för övrigt innehöll allt från renässansmusik och norsk folkton till Maurice Ravel. Ett lysande uttryck för hur festivalen under sina tjugo år alltmer övertygande utvidgat gränserna för vad som kan kallas för ”kammarmusik”. Och hur allt det som en gång varit lite strängt och smått förbjudande kring konstmusiken nu är som bortblåst.

Något som också präglade den efterföljande kvällskonserten i Apelrydsalen, som dominerades av två av världens i dag mest framstående musiker på sina respektive instrument: den svenske slagverkaren Jonny Axelsson och den norske dragspelaren, tillika Maja Ratkjes make, Frode Haltli. En konsert som började med att i emigrantisk anda bygga bryggor mellan svensk, norsk och irländsk folkmusik för att sedan hamna hos Kevin Volans ursinniga rytmiska fantasier över att sova ensam i den kyliga sydafrikans­ka natten.

Och därefter i Astor Piazzollas brännheta tangomusik från Buenos Aires. Ett tema som även Maja Ratkje bidrog till med tre, givetvis charmerande udda, egna tangor till texter av Gunnar Ekelöf.

Med sin stråkkvartett ”Tale of lead and light”, komponerad efter händelserna på Utøya och även den med referenser till Beethoven, färgade också Maja Ratkje dessa festivaldagar som ingen annan tonsättare före henne.

Och då återstod ändå finaldagens föreställningar av hennes baby-opera ”Korall koral”. En fantasifull lek med ljud och rörelser under 20 minuter i ett litet tält för barn mellan 0 och 3 år som spelats i fyra länder och setts av över tjugo tusen barn. En opera som ålar sig fram och kryper omkring i en helt egen undervattensvärld tills den reser sig från bottnen – som en sjöstjärna med plötslig himmelslängtan. Ett skräckfyllt men underbart wagnerögonblick för de allra minsta – som bara det är skäl till en snar inbjudan även från Stockholm.

Martin Nyström, Dagens Nyheter

Publicerad 2012-07-03

(Click on image, open full size to read.)

Scroll to Top