Cyborgic reviews (in English, Norwegian, Swedish, Greek)

Boomkat – 2009:

The third in this inaugural batch of deluxe, limited LPs from Rune Grammofon (via their new vinyl-only offshoot The Last Record Company) comes from Maja Ratkje, a staple of contemporary Norwegian music who has made an impact globally as a part of improv band SPUNK, noise duo Fe-Mail and as a much lauded composer. This album focuses on Maja’s output as a solitary musician, capturing a live performance of her voice-based emissions. Ever since her seminal Rune Grammofon solo debut (plainly titled Voice), Ratkje has ploughed a furrow via her uninhibited vocal acrobatics and clever, though seldom excessive electronic manipulations. Cyborgic finds her in excellent form, and spans a good chunk of Ratkje’s considerable range. Whether it’s lunatic howling, witchy cackles or quiet, drone-field ambience, this music is immensely articulate and expressive, all-but avoiding the most conventional noise music idioms. However, when Ratkje does reach a riotous moment of crescendo it’s mightily powerful, her polyphonic retuned assaults giving an indication of what birdstrike might sound like, pelting you with a frenzy of tweeting.

Soundofmusic (SE) – 2009:

Maja Ratkjes ”Cyborgic”, inspelad live på Blå i Oslo i april förra året. Några veckor senare såg jag Ratkje på MADE-festivalen i Umeå. Jag vill minnas att hon använde samma instrumentering: laptop, liveelektronik, theremin, leksaker. Och rösten förstås, detta makalöst expressiva instrument. I Umeå skrämde hon iväg mer än halva publiken. Jag kan dock försäkra att det inte berodde på konstnärligt kompromissande. På inspelningen från Blå hörs likaså en inspirerad Maja Solveig Kjelstrup Ratkje som är sugen på att ta ut svängarna, samtidigt rör hon sig formsäkert och övertygande på solid grund.

”No overdubs”, står det i det medföljande häftet, och det är ganska anmärkningsvärt hur mycket som händer och håller ihop i Ratkjes livemusik. Den som sett henne spela vet att hon inte bara trycker igång datorn och rullar ut ljuden. Nej, hon snidar och sliter, luftar elektronikens krafter och dompterar dem som få. Som lyssnare tycker jag det är särskilt tillfredsställande precis efter att hon manglat fram den mest torterande, bindgalna, bubblande lyckliga noise och slungar en ut ur den helvetiska tornadon, låter musiken ta paus i ett omklädningsrum, klär om den till pyjamas och plockar fram ljudande leksaker och den gurglande, kvittrande rösten. Allt bättre förstår och uppskattar Maja Ratkjes polyfoniska begåvning, hennes soloimprovisationer som kan vara så fyllda av lek och mening. (Sven Rånlund)

groove.no (NO) – 2009:

Ratkjes vokale og elektroniske oppdagelser vet vi kan ta de villeste vendinger. Så også her, med theremin og diverse leker som hjelpemiddel. De to platesidene utgjør en tettpakket stemningsrapport fra Blå, Oslo, 23. april 2008. Var ikke det Ratkjes første solokonsert i Oslo? Jeg tror det. Det var i så fall konserten som skulle herje et sted mellom rivingen av Hadeland Glassverk og Björk på syre. Disse opptakene viser at det Ratkje serverte denne kvelden ikke var så langt fra det som ble lovt på forhånd. Ekstase, hysteri, galskap og skjønnhet i skjønn – og også uskjønn -forening, i tråd med tittelens hint om at dette er en seanse mellom menneske og maskin. (Bjørn Hammershaug)

SOUNDEYET (GR) – 2009:

Ειληκρινά, νοιώθω δέος μπροστά στο μουσικό μέγεθος της Maja SK Ratkje. Η νεαρή νορβηγίδα μοιάζει να μπορεί να καταπιαστεί με άνεση με κάθε τάση της σύγχρονης πειραματικής μουσικής και να αφήσει το μεγαλοπρεπές της στίγμα. Άλλωστε, έχει ακαδημαϊκή μουσική παιδεία, εξηγήινα φωνητικό ταλέντο και μια ιδιαίτερα άγρια αλλά θυληκή προσέγγιση στον θόρυβο. Το “Cyborgic” είναι το δεύτερο solo άλμπουμ της μετά το κλασσικό “Voice”. Χωρίς overdubs, είναι μια καθαρότητη ηχογράφηση ενός αυτοσχεδιαστικού live που έδωσε στο Bla το 2008. Τα βασικά συστατικά του ήχο της είναι αυτά που δουλεύει και με τις Fe-mail. Τα αλλιωμένα, φευγάτα φωνητικά -κάτι μεταξύ πνιγμένων κραυγών και υστερικών τσιρίδων-, τα αιθέρια theremin περάσματα, τα απρόβλεπτα κακόφωνα αληθινά παιχνιδάκια που σκούζουν ακατάπαυστα και φυσικά το ολοκληρωτικό live processing. Το συνολικό ηχητικό avant noise μείγμα είναι πάντοτε απρόβλεπτο, αδιαλλείπτως μεταβαλλόμενο.΄Ενας απαιτητικός μουσικό καμβάς με χίλια δύο ήχο-ερεθίσματα, αντιληπτός, όμως, μόνο από καλά δουλεμένες εγκεφαλικές συνάψεις.

Link to the [intlink id="1284" type="post"]album[/intlink]
Scroll to Top