Helsingborgs Dagblad, Publicerad 24 juni 2012:
Maja S.K. Ratkje är kompositören som kastar sig in i all slags musik – men aldrig skulle göra listpop. Båstad kammarmusikfestival kallar Årets tonsättare för en orädd Pippi Långstrump.
Hur länge har du komponerat?
– Så länge jag kan minnas. Som barn komponerade jag mest på piano, men jag var också uppslukad av alla slags ljud. Jag lurade folk genom att efterlikna alarm, pipsignaler och djurläten.
Mycket av din musik är experimentell. Hur kom du in på det?
– Jag har en bred bakgrund, med klassisk musik i botten men också rock, pop, jazz och till om med country, Men det var mötet med den nya musiken som fick mig att vilja bli kompositör på riktigt. Det var musik av Arne Nordheim, Stockhausen och Liegeti. Egentligen skulle jag bli fysiker eller matematiker.
Du använder din röst mer som ett instrument än som klassisk sång, hur kommer det sig?
– Jag är inte en klassiskt skolad sångerska, men jag har sjungit hela livet. Jag läste jazzsång i två år och avslutade med en examen där jag sjöng med improvisationskvartetten Spunk. Det lät som allt annat än jazz. Jag har ett instrumentalt förhållningssätt till sången och har utvecklat min sångteknik genom fri improvisation.
I Båstad sätter du upp babyoperan “Korall korall”. Är det annorlunda att göra opera för små barn jämfört med vuxna?
– Musik för barn har låg status. Det är synd, för kvalitetskraven på barnföreställningar borde vara lika höga som på de för vuxna. För mig är det viktigt att inte tänka för pedagogiskt, barn har rätt till en konstupplevelse utan krav på att de måste lära sig något hela tiden. “Korall korall” spelar på barnens lust och nyfikenhet. Stillhet är en viktig faktor och det är inte opassande om barnen själv vill skapa ljud.
Du har gjort allt från kammaropera till metal. Varför så många olika typer av musik?
– Jag följer alltid en intuitiv känsla av att något är riktigt och viktigt att gå in i, jag är inte rädd för oanade konstellationer. Jag har ett behov av att improvisera, samarbeta med andra och vara ute och känna hur det är att stå på en scen. Det är en fin samverkan mellan det och att sitta själv vid skrivbordet.
Vad känner du dig mest hemma i?
– Avant garde-musik – allt som utmanar det etablerade. Jag vill inte göra listpop, jag kommer aldrig kunna spekulera i hits eller göra musik för att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Nyligen protesterade du mot att bli sponsrad av Statoil på en festivalspelning i Norge. Varför det?
– Statoil har de senaste åren sponsrat mer och mer av norskt kulturliv. Men deras renommé vacklar på grund av kontroversiella projekt som oljesand i Kanada och investeringar i Azerbajdzjan. Jag anser att de sponsrar norskt kulturliv för att lägga locket på debatten. Någon protesterar, men för de flesta är det så ofantligt mycket pengar att det är otänkbart att säga nej. Statoil har därmed satt munkavle på en hel generation rock- och popmusiker och en hel ungdomskultur.
På sin hemsida jämför Båstad kammarmusikfestival dig med Pippi Långstrump. Stämmer det?
– Pippi är en orealistisk person, men hon kan vara en bra förebild för unga tjejer eftersom hon är modig och rättvis. Det ligger ansvar i att ha makt, och även om jag inte har så mycket makt vill jag använda min position till att visa att det finns alternativ till det som är mainstream. Jag vill inspirera människor att tänka självständigt.
Jonna Ingvarson